Landmärket ”mistklockan” har inte samma långa och spännande förhistoria som "kvarnen" och "flisö ankarena" men utgör även de en viktig länk i stadens historia nämligen sjöfartens historia.

 

Bakgrunden var att Mariehamn alltid saknat en ordentlig ”stadsklocka” som slår tiden. Från min ungdom kommer jag bra ihåg hur Marhällans klocka slog vi dimma ute till havs. Vid ett Rotarymöte råkade jag sitta bredvid Lotschefen Edgar Karlsson och frågade honom om man inte skulle kunna montera ned Marhällsklockan.

 

Edgar tände på alla cylindrar och lovade ta upp det med lotsverket. Och det tog inte långt på innan han kunde berätta att Marhällsklockan ville lotsverket ha kvar på fyren, för den var så kännspak, men att det fanns en likadan på Ledskär dvs invid sundet som leder in till Föglöfjärden. Klubbens presidium och likaså veckomöte var positiva till tanken och broder Tor Eriksson, som var VD för Lunmek, åtog sig att iordningsställa klockan.

 

Vid kontakt med stadsarkitekten fick klubben honom med på tanken och han lovade på stående fot rita ett träfundament för klockan.

 

Den 9nde juni 1995 kunde klubben överräcka mistklockan till Mariehamns stad. Klockan är ett anslående riktmärke på stadens torg och slår dagligen 8 glas kl 12.00. 

 

För den som inte har klart för sig det här med ”att slå glas” kan nämnas att det hänger ihop med sjövakten, som alltså är 4 timmar och glas slår man varje halvtimme. Vakterna börjar kl. 00 och halv ett slår man ett glas. Kl. två slår man två glas osv. Det betyder att kl. 12 slår man alltså åtta glas.

​

Text: Johan Dahlman

​